HÖSTCRUISING 2003

Text: Michael Niklasson, Britt-Marie Johannesson och Christer Andersson
Foto: Michael Niklasson, Ulf Ericsson och Kicki & Thomas Mellryd.

Lördagen den 6:de september var det dags för distrikt Västs traditionella avslutning av Corvetteåkarsäsongen, en ”Sista turen med gänget”. År 2003 har varit mycket präglat av Corvettens 50-år jubilerande, det kan väl ingen ha missat. Så var det även denna dag, deltagarna fick dela på clubens sista 50-års kepsar, Corvettebroschyrer och jubileumsballonger. När vi samlades denna lördag kunde vi blicka tillbaka på lokala höjdpunkter som Vårmönstringen, Tjolöholm Classic Show, Onsdagsutflykter och Wheel & Wings, men framför allt kunde vi se fram mot denna distriktets mest fullspäckade dag någonsin.

Nu som alltid hade vi ofantlig tur med vädret när vi samlades tidigt denna morgon. Solen inte bara sken denna dag, den formligen skrek ut sina glädje över alla tjusigt granna bilar och deltagare. Vi fick uppleva en Brittsommardag som inte gick av för hackor, i vårt gäng fanns inga tankar på annat än nercabbat och borttagna takluckor.

Dagen var planerad utifrån ett antal mer eller mindre fristående hållpunkter. I programmet kunde medlemmarna själva välja när och var de ville ansluta eller avsluta. Trots det var den absoluta lejonparten med hela dagen, från tidig morgon till tidig morgon.

Efter den obligatoriska samlingen där ett 40 tal glada Corvette-entusiaster minglade mellan bilarna var det dags för avfärd. Från vår samlingspunkt på Shell i Fjärås drog caravanen söder ut. Vi drog först över historiskt kulturella marker på Fjärås Bräcka och dess runstensfält för att sedan via kulturlandskapen styra kosan mot första hållpunkten för dagen, en kaffepaus. Kaffet serverades närmare bestämt i textilväverimuseet Ekelund’s cafeteria i Horred.

Parkeringen och uteserveringen på Ekelund fylldes snabbt av kaffetörstiga deltagare, åtminstone den manliga hälften av deltagarna. För visst var en stor del av den kvinnliga deltagarskaran snabbt inne på textilförsäljningens ytor för att fynda och shoppa, eller?

Några av dom Corvetter som strålade ikapp med solen.	Några av dom Corvetter som strålade ikapp med solen.

 

Så när kaffet var urdrucket, kontokorten varma och nyanlända deltagare slutit upp var det dags för avfärd mot nästa hållpunkt, Bilmuseet i Gällared. Men innan vi kom dit hade vi en lång färd på landskapets mer pittoreska landvägar. Detta var vägar som passar en sportbil, kurvigt och slingrigt kring skog och sjöar. För visst var det krokigt, eller kommer någon av er ihåg någon raksträcka längre än två Corvetter? Både armmuskler och servo-oljan var väl uppvärmda när vi till sist ansluter oss till de som redan väntade i Gällared.

Bertil Engmans vita klassiska bil i snygg kontrast mot en annan klassisk syn på landsbygden.	Vem kan motstå att bli lyrisk om man har detta motiv framför

På bilmuseet blev vi väl mottagna av ägaren själv, Göran Karlsson, som även blev vår mycket uppskattade guide vid rundvandringen i lokalerna. Museet består idag av två åtskilda byggnader fyllda med 100 talet bilar, mestadels amerikanska 50-tals bilar, minst lika många motorcyklar och många mopeder. Göran har planer att bygga ihop dessa byggnader med en 800 kvadratmeter stor byggnad, inte för att få mer plats mellan bilarna utan helt enkelt för att få plats med fler av alla bilar som han idag har instuvade runt om på bygden.

En vacker syn när caravanen väller in på parkeringen	Gräsmattan som användes som parkering fylldes fort.

Den som trodde att dessa lokaler bara skulle innehålla en massa bilar i långa rader misstog sig gruvligt. För här finns även tidstypiska miljöer uppbyggda bland och runtom fordonen. Här finns bensinstationer, verkstäder, speceriaffär, biosalong och minst tusen andra prylar och detaljer. Alla dessa fordon och miljöerna gör att man inte gör en rundvandring på ett konventionellt museum utan man gör en vandring i en tidsmaskin. Att få göra en sådan här tidsvandring, tillsammans med en guide som var full av berättelser om sina utställningsföremål, historier, anekdoter och en genuin vilja att förmedla detta, var något i hästväg. Vi hoppas att utbyggnadsplanerna snart går i lås.

Imponerande syn av vad som visade sig vara en bråkdel av som skulle bjudas. Notera alla skyltar cyklar och annat som hör till den kompletta bilden.	En fullt utrustad speceriaffär med ett mycket brett historiskturval av mopeder och motorcyklar är en av alla miljöer som byggts upp.

En välutrustad bilverkstad från 50-talet begynnelse.	Göran Karlsson var en engagerad guide som bjöd både på historier och sig själv.

Efter denna tidsvandring började det suga rejält i mattarmen. Därför passade det perfekt att vi drog iväg mot nästa hållpunkt för dagen, lunch på Restaurang Hertigen i Falkenberg. Men inte heller hit tog vi snabbaste vägen, för när man har ”Hallands vackraste väg” precis bredvid parkeringsplatsen kan man bara inte missa tillfället. Och tur var väl det, för det råder inget tvivel om varför denna väg fick denna utmärkelse. Här bjuds en magnifik upplevelse där vägen ringlar sig utefter Ätrans östra strand. Ätran som bitvis är en forsande flod och bitvis bred och stilla som en insjö. Lägg till denna syn en ringlande Corvettecaravan längs med strandkanten, då är ”ståpälsen” inte långt borta.

(BILD, 50 Hallands vackraste väg & P9060192)

Aldrig har väl Hallands vackraste väg varit vackrare?	Visst är detta något att se tillbaka på.

Tryggt och säkert framme på den lilla ö mitt i Ätran som utgör platsen för Restaurang Hertigen parkerade vi på deras stora gräsmatta sluttande ned mot vattenbrynet. Denna vackra herrgårdsmiljö som avrundas med älvens glittrande vatten där laxarna ofta syns hoppa i strömmen. En inramning och miljö som är svår att upprepa. Att miljön blev än bättre med vårt besök vittnade alla övriga gäster och närboende, gamla som unga, som snabbt strömmade till för att beskåda våra fina bilar.

Thomas och Britt-Marie ser ut att vara i spänd förväntan inför vad som skall komma att serveras.	Matglada clubmedlemmar som låter sig väl smakas av den förträffliga lunchen.

Väl till bords upptäckte vi att det inte bara var en förträfflig miljö som bjöds på detta ställe. Utan här serverades även en förträfflig lunch, eller skall man säga tidig middag då klockan redan hade hunnit en bra bit in på eftermiddagen. Efter att låtit maten smälta en del och att kaffet avnjutits var det så dags med avfärd mot sista hållpunkten för dagen, kräftskivan i Sillvik på Hisingens salta sida. För er som är nyfikna på vad denna skiva hade att erbjuda får ge er till tåls och läsa den censurerade internrapporten som publiceras snart, mycket snart.

En sådan här vacker bild talar för sig själv, eller.

Sist ett stort tack till er alla som hjälpte till att få denna dag det den blev. Tack Göran för att du lät oss komma och att du tog dig tid att visa oss runt, och tack till Hertigen för en utsökt lunch och för lånet av gräsmattan. Sist men absolut inte minst, tack alla ni som deltog, utan er…..

En av Görans egna Corvetter, idag avdammat dagen till ära.	Ytterligare en av hans 5-6 Corvetter, men denna fick inte smaka asfalt idag.