Var det bättre förr? På slutet av 1500-talet så slog sig finnar ner mitt i skogen på orten Loos som ligger i nordvästra Hälsingland i kommunen Ljusdal. Man började bryta mark för att kunna odla grödor, de blev kallade svedjefinnar för sitt sätt att bryta mark. Under 1600-talet så upptäcktes att det fanns koppar i berget men i liten mängd. In på mitten av 1700-talet upptäcktes det nya ämnet kobolt och det blev gruvans huvudsakliga ämne som togs upp. Till att börja med så exporterades malmen oförädlad men det tyckte myndigheterna att det var slöseri. Det byggdes istället ett blåfärgsverk på orten som förädlade som mest 17 ton blåfärgsmassa på ett år. En industri mitt i urskogen. Kobolt användes på den här tiden som ett färgämne till porslin och andra målningar. Idag används kobolt i metallindustrin för olika områden. 1773 gick gruvan i konkurs och numer så är det en visningsgruva efter urpumpning och rensning från hundratals kubikmeter skrot och andra sopor.
Denna varma och vackra lördag så hade vi två startplatser. Från Bollnäs kom åtta och från Falun åkte vi fem Corvetter. Sammanstrålning i Edsbyn och sen på underbart kurviga vägar fram till Loos.
Vi delades upp i två grupper och gick med guider ner i den mörka gruvan. Det har byggts upp spångar och trappor så det var en lätt promenad för oss. Det var värre förr i tiden vittnade gamla stegar om. Alla tyckte det var mycket intressant att höra de pålästa guiderna berätta.
Det var nog inte bättre förr, det är bara ett talesätt.
Text & foto: Benny Eriksson
