Text & Foto: Benny Eriksson
När vi förra gången år 2010 gjorde en Norge-tour så var vi sex ekipage och det gick väldigt bra att hålla ihop hela tiden. När vi nu skulle göra ytterligare en tour så satt vi gränsen vid tio bilar. Ganska snabbt fylldes deltagarantalet men tyvärr fick vi avbokning någon vecka före avfärden så vi fick kalla in en säker reserv i form av Mustang-åkare. Därför kan ni ibland se skymten av ett fyrsitsigt fordon på bilderna. Detta antal på bilar i kolonn är alldeles lagom för att få plats vid stopp för beundrande av utsikter, fikastopp vid rastplatser, toabesök.
Planeringen för resan började hösten 2013. Redan då var det ibland svårt att få ihop tio likadana hotellrum på de platser som vi skulle besöka. Vi hade också bestämt att vi skulle hyra hytter med bra standard. Det skulle visa sig efter en vecka att denna form av logi är att föredra och fantastiskt trevligt. Det blir en gemenskap i umgänget vid kvällens grillning som man inte uppnår då man bor på hotell.
Vi sammanstrålade vid Värmlandsporten bredvid Klarälven i Stöllet. Första natthärbärget var Björns Kro & Motell bredvid E6:an i Lillehammer. Vid gemensamma middagen fick vi chansen att lära känna varandra lite bättre och som alltid med Corvettefolk en jättetrevlig stämning.
Färden gick vidare norrut i Gudbrandsdalen med sina vida gröna sluttningar. Vid Dombås västerut i Romsdalen där man ser många spetsiga bergstoppar. Det beror på att här nådde aldrig inlandsisen upp till topparna så de kunde nötas ner, för några (miljoner) år sedan. Obligatoriska Trollstigen passerades i regn och dimma så här körde vi bara på fram till Geiranger. Övernattning i två nätter, alltså en hel dag att göra utflykt på.
Dagsturen började med färjan till Hellesylt. En av dom otaliga färjor i Norge med mycket turister på, idag mest japaner. Vi stod på kaj i god tid tyckte vi, ändå så kom Alf & Kerstin på som sista bil. En fantastisk tur med guidning av alla sevärdheter under den timme färden tar. Från Hellesylt så åker man några kilometer söderut och tar in i Norangsdalen. Här finns den dal som undertecknad tycker är den vackraste i hela Norge. Med sin täthet, höga berg, upp till 1800 meter, gröna sluttningar och mystiska spänning så är det helt fantastiskt. Vi tillbringade säkert mer än två timmar här med att njuta av naturen och dess skönhet. Corvetter på rad i Norge och speciellt i Norangsdalen är en upplevelse, det tyckte en frilansande fotograf som gjorde resereportage för norsk tidning. Han stoppade oss och tog massor av bilder på våra skönheter.
Förflyttning till nya hytter stod idag på programmet. På vägen till Lusterfjorden skulle naturligtvis Dalsnibba bestigas, med Corvette vill säga. 1500 meter över havet/fjorden så är det magnifikt att spana ner mot Geiranger. När tankarna skulle fyllas i Lom så stötte vi ihop med Norska Porsche-klubben som också körde en tour. Det var pratglada herrar som berättade att i deras gäng så åker den som vill köra fortast först, så det är fri väg så att säga. En i deras gäng tyckte det var extra morsom (trevligt på norska) att stöta på Corvetter genom att han själv ägde tretton stycken.
Vägen över Sognefjellet alldeles intill Skandinaviens högsta toppar, Glittertind och Galdhöpiggen, är otroligt sevärd. Vid Lustrafjordens hytter så bor man så nära fjorden så det går att hoppa i från balkongen. Kjell Lindfors tyckte att dagen varit så varm så ett bad i det fjorton gradiga blågröna vattnet satt fint.
Dagens tur gick till glaciären Jostedalsbreen, en av de få glaciärer som det går att åka på asfalterade vägar till. På vägen tillbaka så stannade vi på världens tjusigaste rastplats, här togs det obligatoriska gruppfotot. Eftermiddagen bestod av shopping i Sogndal, en del gubbar tvättade sin skönhet, alltså Corvetten, inte frun.
Torsdagens färdväg till Eidfjord går via Laerdalsöyri, Aurland, Voss. Sevärdheterna är turistvägen över fjället från Laerdalsöyri till Aurland där man på ett ställe kan gå ut på en träbro 600 meter över fjorden och titta rakt ner på byn Aurland. På en annan plats går man in i en grotta och där finns en installation med kasserade prylar genom århundraden. Uppe på hela högen ligger någon som vaktar det hela, säger inte vad, åk och titta. Detta är några av de platser som ingår i Norska Vegvesendets satsning på vackra utsmyckningar för vägturismen. De finns över hela Norge och beskrivs i en bok som heter Nasjonale turistveger. www.forlagetpress.no
Mellan Gudvangen och Voss ligger Stalheimskleiva. En serpentinväg som med sin lutning på 18% är en upplevelse att åka. Numer så är den enkelriktad. Tidigare var det en del av E 16 och då var det säkert spännande att möta både långtradare och bussar i de tvära kurvorna.
Efter Voss så passeras den nyligen (sep.2013) öppnade Hadangerbron över Eidfjorden. Den är världens sjunde längsta hängbro räknat i spannet som mäter 1310 meter. Dom är duktiga på tunnlar, broar och snygga vägar våra grannar i väster.
Innan incheckning på det flotta Fjordhotellet i Eidfjord som när vi kom var skymt av ett enormt kryssningsfartyg, hann vi med ett besök vid det 182 meter höga vattenfallet Vöringsfossen som avvattnar en del av Hardangervidda.
Efter sex dagar i världens vackraste land så börjar ögat bli mätt. Conny Blomqvist sa flera gånger att det var så vackert att det gjorde ont i ögonen. Den här dagen fick bli en transportsträcka fram till Rjukan.
I Rjukan kan man känna historiens vingslag. Det var här som det skulle produceras tungt vatten för framställning av en atombomb hade någon galning fått för sig. Norska motståndsmän tyckte något annat så dom sabbade det hela. Färjan med tungt vatten sänktes i fjorden och ligger där än idag. Allt berättas på Industriarbetarmuséet som rekommenderas ett besök. Bredvid Rjukan ligger sydnorges högsta berg på 1880 meter. Här kan man vid klart väder se en sjättedel av Norges yta, till Svenska gränsen och till kusten i syd. För att åka upp till toppen går det ett tåg in i berget och där tar en lindriven vagn som på 39 graders lutande skenor tar dig upp till toppen.
Tyvärr så var det den dag vi var på besök en dimma på toppen så vi spar bestigningen till nästa gång.
Söndagen var hemresedag. Då upptäckte Raymond att framhjulen hade too-out på C6:an med följden att corden tittade fram på insidan av slitbanan. Det blev att köra riktigt sakta hem till Svedala. Vi skiljdes med en tår i ögat åt i Kongsberg men det blir säkert fler turer till det vackra landet i väst. Tack till alla deltagare, alla var helt underbara.
